I spread my wings and I learn how to fly
Jag har länge velat åka som Au Pair till USA. Vet inte varför just USA är drömlandet, kanske på grund av alla filmer man sett som utspelar sig där. Au Pair-grejen är inte så konstig egentligen, har alltid gillat barn, så därför kändes det helt självklart att ta hand om barn. I mars var jag så på infomöte hos Cultural Care. Jag blev oerhört peppad och gjorde ansökan på 2 veckor, dels för att jag ville bli klar, och dels för att slippa betala depositionsavgiften. När jag väl hade blivit godkänd kollade jag mailen flera, flera gånger om dagen för att se om jag hade fått någon match, men ingenting. Jag tänkte ”det dröjer väl några veckor då, det tar ju olika lång tid för alla”, men efter ett tag då jag fortfarande inte hört nåt började jag bli less. Ville ju komma iväg i september, och när jag fortfarande inte hade hört nåt i juli fick jag tipset att ansöka till Skandinaviska Institutet, då det går fortare där. När jag väl började med deras ansökan gick allt fort, det var mycket lättare att fylla i på nätet, och när jag hade skrivit/lagt till något ena kvällen hade de kommenterat/föreslagit ändringar eller godkänt det redan nästa dag. När jag sedan hade blivit godkänd tog det ca 3 dagar innan jag fick min första match. Jag blev helt överlycklig, och pratade med dem i telefon. Jag tyckte de verkade bra när jag pratat med föräldrarna, och vi bestämde att vi skulle Skypa, och att flickorna skulle prata då också. Under tiden mellan telefonsamtalet och Skype-samtalet fick jag 2 nya matchningar. Jag bestämde mig för att prata med dem också; jag ville prata med alla, även om det inte kändes rätt från början, då man kanske egentligen vill ha nåt helt annat än det man tror från början. När jag Skypade med första familjen tyckte jag de verkade bra, och bestämde mig för att tacka ja till dem. Det var nu jag gjorde en sak som jag senare ångrade lite; jag fick hjärnsläpp och tackade nej till de båda andra familjerna innan jag fått ja från den första, i tron att den första skulle välja mig. Men sedan mailade mamman och sa att de hade valt en annan Au Pair. Efter detta tog det en stund innan jag fick min nästa match, och den familjen tog väldigt lång tid på sig att svara, så jag väntade tålmodigt på nästa match. Någon gång här fick jag även min första match från CC, men ringde och sa att jag inte ville vara kvar i organisationen, då jag hade gått med i en annan. Jag tyckte det var onödigt att vara kvar i CC när jag inte fått någon match förrän efter månader, när jag efter bara några veckor hade fått 4 matchningar från SI. När jag sedan fick nästa match, en pojke på 3 år i Los Altos, CA, tyckte jag de verkade väldigt bra. Pojke på 3 är ju precis som mitt kusinbarn, som är en stor del av min barnerfarenhet. Även om inte CA var dit jag allra helst ville (var väldigt inställd på östkusten) så tyckte jag att familjen ändå var viktigare än platsen, och när jag sedan pratade med familjen verkade de jättebra. Jag pratade med dem på fredagkvällen, och de ville att jag skulle bestämma mig under helgen. Senare på kvällen bestämde jag mig för att maila och säga att jag ville matcha med dem, och sedan, på måndagen fick jag mail från mamman som sa att de ville att jag skulle vara Au Pair till deras son. Jag blev väldigt glad, och så tog hon kontakt med Au Pair In America, och där är vi nu. Jag ska åka 5e januari, så mycket mer vet jag inte, då jag inte fått informationen från huvudkontoret än, men det kommer väl.
Så, detta var då hur min ansökningsprocess gick till. Om ni har några frågor är det bara att kommentera! :)
California gurls WE'RE unforgetable
Just a small-town girl.
Where do you go when your lonely?
