England del 1 - London
Sådär, då var det dags för ett inlägg igen. Mest för att visa bilder från Englandsresan (då detta önskades på twitter, så nu hoppas jag ni läser! ;)), men kanske är dags att dra igång den här bloggen igen? Nåja, låt oss börja med Englandsresan.
På fredagmorgonen såg jag till att allt var med, tog flygbussen till Säve och hoppade efter ett tag på flyget till Stansted. Eftersom jag hade fått lite inside info av Meit tog jag Easybus från Stansted, tog lite längre tid, men var billigare. Jag slapp dessutom stå i jättekön hos det andra bussbolaget, då Easybus inte gjorde reklam över hela flygplatsen.
Tog tunnelbanan till St Pauls cathedral och checkade in på YHA St Paul, kan för övrigt rekomendera det hostelet! Förutom kyrkklockorna som ringde stup i kvarten, men det var bra för övrigt! Efter incheckningen var det dags att turista lite, lite St Pauls, lite Oxford street (Primark, såklart!), lite Regent Street och lite Piccadilly Circus, sen pizza vid Leicester innan jag drog tillbaka till hostelet.
St Pauls
Piccadilly
På fredagmorgonen såg jag till att allt var med, tog flygbussen till Säve och hoppade efter ett tag på flyget till Stansted. Eftersom jag hade fått lite inside info av Meit tog jag Easybus från Stansted, tog lite längre tid, men var billigare. Jag slapp dessutom stå i jättekön hos det andra bussbolaget, då Easybus inte gjorde reklam över hela flygplatsen.
Tog tunnelbanan till St Pauls cathedral och checkade in på YHA St Paul, kan för övrigt rekomendera det hostelet! Förutom kyrkklockorna som ringde stup i kvarten, men det var bra för övrigt! Efter incheckningen var det dags att turista lite, lite St Pauls, lite Oxford street (Primark, såklart!), lite Regent Street och lite Piccadilly Circus, sen pizza vid Leicester innan jag drog tillbaka till hostelet.
St Pauls
Piccadilly
Lördag morgon, upp ganska tidigt för en dag på stan. Tog tunnelbanan till Harrods, var där kvart i tio, men det öppnar tydligen inte förrän klockan 10, så var tvåa in i varuhuset när dörrarna slog upp. Köpte lite te och så där inne, och gick runt, jätteskönt att vara där så tidigt då det knappt var något folk alls. Efter Harrods gick jag mot Buckingham Palace, där det var betydligt mer folk eftersom det pågick ett vaktbyte. Gick vidare mot House of Parliament och Big Ben och över halva bron för att få fina bilder. Sen tänkte jag gå till Fortnum & Mason med hjälp av en karta. På kartan trodde jag Fortnum&Mason hade nummer 12 och gick därför mot nummer 12; upp till Downing Street och vidare till Trafalgar Square och upp mot Leicester square. Det var någonstans här, en ganska bra bit norr om Leicester square (då jag kollade på kartan och insåg att jag hade gått förbi nummer 12 utan att se varuhuset) jag insåg att F&M hade nummer 15, och ligger vid Piccadilly Circus. Gick då upp till Oxford Street och sen ner Regent Street. Jag går där i godan ro och lyssnar på TSKNAS när någon springer ifatt mig och säger "hej". Träffar alltså Lisa mitt i London. Ungefär samma odds som när jag träffade Alek mitt på manhattan i januari. Gick iaf vidare (via Hamley's där jag spelade Blokus, och förlorade, mot en som jobbade där) och hamnade till sist på Fornum & Mason. Efter det var jag trött i fötterna och tog tunnelbanan tillbaka till hostelet.
Flaggan var uppe, så drottningen var hemma!
Big Ben
Till er som läst Michelle Magorians böcker, eller iaf Plats på Scen och I Rampljuset.
Flaggan var uppe, så drottningen var hemma!
Big Ben
Till er som läst Michelle Magorians böcker, eller iaf Plats på Scen och I Rampljuset.
Tillbaka på hostelet var det dusch och förberedelse inför kvällen och Konserten med stort K. Min första någonsin med Westlife, och som jag ångrar att jag inte sett dem innan! Iaf, på tunnelbanan dit hoppade jag på vagnen på fel håll när jag skulle byta, men hann av och kom med rätt tåg. Väl ute vid o2 hämtade jag min biljett, köpte en tröja och en islatte och satte mig att vänta. Eftersom alla hade sittplats behövde jag inte köa, vilket ändå var ganska skönt. Hade dock vart kul att stå i kö i flera timmar, springa in och sen hamna på första raden. Det hade vart underbart! Iaf, vid halv 7 öppnade dörrarna, och jag gick in och satte mig. På block A2, rad T, plats 20.
Peppen!
Var beredd med flaggan!
Peppen!
Var beredd med flaggan!
Efter en stund kom en liten kille på ca 7 år med sin mamma, hon hade tagit med sig honom för att han gillade Westlife så mycket, de var jättetrevliga och jag satt och pratade med dem ganska mycket. Killen fick även ett armband av Nicky när de senare flög över publiken, leendet på killen var väldigt, väldigt stort, vill jag lova! Vid 19.20 kom Glenn Cal upp på scenen och körde tre låtar, har inte hört honom förut, men jag tyckte han var bra. Efter honom (ganska långt efter) var det dags för Vanquish, som jag inte tyckte var så bra alls, tyckte de var lite too much. Och efter ca 20 minuter till var det dags för Lilygreen & Maguire, i mitt tycke kvällens bästa förband. Jag tyckte de var jättebra, och väldigt roliga!
Glenn Cal
Vanquish
Lilygreen & Maguire. Jon Lilygreen (som för övrigt tävlade för Cypern i ESC 2010) och Jon Maguire.
Glenn Cal
Vanquish
Lilygreen & Maguire. Jon Lilygreen (som för övrigt tävlade för Cypern i ESC 2010) och Jon Maguire.
Meningen var att Westlife skulle gå på 20.30, de var dock sena och gick inte på förrän 21. Om det gjorde nåt? Nej! Det var en rolig start. Scenen lystes upp och 4 skuggor uppenbarades mot ett skynke som det stod WESTLIFE på. Jag trodde det var killarna, tills det plötsligt såg ut såhär:
När det hade slutat brinna kom killarna ut med facklor längst upp på scenen och började sjunga What about now och sen kom en av de låtar jag börjat gilla mer och mer (och speciellt efter att ha sett den live) nämligen What makes a man. Efter det var det My love och sedan Safe, som tillsammans med Lighthouse (som de desvärre inte sjöng) är min favorit bland de nyaste låtarna.
(fel ordning, men ni får leva med det)
(fel ordning, men ni får leva med det)
Sedan var det dags för klädbyte. Under klädbytena visades intervjuer med var och en av killarna där de berättade om beslutet att lägga av och sin tid med Westlife. När de kom ut igen var det dags för Uptown Girl och If I let you go. Efter det var det dags för Nicky att prata och läsa banners. Sjukt kul! Sen var det Ain't that a kick in the head och Queen of my heart (där de på skärmen bakom visade musikvideon så även Brian var med på ett litet hörn) innan det var dags för nytt klädbyte.
Nicky <3!
Nicky <3!
Nästa gång killarna kom upp var det sittande på en "bänk" eller skylt, kanske är ett bättre ord, som det stod Westlife på. Sedan började de sjunga, en och en, på medlyt som började med I gotta feeling innan de bytte till Sex on fire, Don't cha, Let me entertain you (och fick in en Robbie-låt på ett hörn) och till sist Bohemian Rapsody där Kian spelade gitarr. På twitter blev det en del uppståndelse när det var klart vilka låtar som var med, men jag tyckte det var sjukt bra! Och det blev sån stämmning, men skriksång och hoppande upp och ner. Killarna hade sån energi så de förmodligen hade kunnat hålla igång lamporna själva om de bara hade haft ett hjul att springa i... ;)
Bästa bilden jag fick på när Kian spelade.
Bästa bilden jag fick på när Kian spelade.
Klädbyte igen, och när de var ute under klädbytet började det röra på sig i taket, och de som inte visste att de skulle flyga över publiken blev väldigt exalterade. Först körde de dock When you're looking like that innan de spände fast sig och började på Mandy. Halvvägs ut över publiken var de klara med Mandy och började på Seasons in the sun innan de fortsatte med Swear it again och Home som de sjöng på tillbakavägen.
Shane <3!
Nicky <3!
Kian <3!
Mark <3!
Väl tillbaka på scenen var det dags för avskedstalen, och eftersom Gillian och Nicole (Shanes fru och dotter), Georgina, Rocco och Jay (Nickys fru och tvillingpojkar) och Jodi (Kian's fru) var där blev det lite hyllning till dem också.
Syns inte så bra, men här satt familjerna.
Shane <3!
Nicky <3!
Kian <3!
Mark <3!
Väl tillbaka på scenen var det dags för avskedstalen, och eftersom Gillian och Nicole (Shanes fru och dotter), Georgina, Rocco och Jay (Nickys fru och tvillingpojkar) och Jodi (Kian's fru) var där blev det lite hyllning till dem också.
Syns inte så bra, men här satt familjerna.
Efter talen var det dags för "sista" sången; You raise me up. Det var så sjukt fint, gåshud! Dessutom bad de alla tända lampan på sin telefon så det skulle bli en stjärnhimmel, asfint!
Efter en stund kom killarna tillbaka ut, ombytta igen och körde World of our own och till sist Flying without wings. Det var så sjukt bra, och efter konserten kunde jag inte sluta le. Hela vägen på tunnelbanan satt jag och log jättemycket, och kunde verkligen inte sluta. Helt underbar känsla!
Kom tillbaka till hostelet och på morgonen efter gick jag upp, checkade ut och tog tunnelbanan till Kings Cross för vidare färd mot Newcastle. Mer om det i nästa inlägg!
(Har några videoklipp till, men de kommer i ett senare inlägg)
